Rovdjurskampanjen

Sveriges Natur skrev i början av året om att tidningen Jaktjournalen sedan lång tid drivit en tävling om vem som kan skjuta mest räv, grävling, mårddjur, vissa kråkfåglar, vissa måsfåglar etc. Naturskyddsföreningen anser att detta är att helt sätta sig över ekologin när man dessutom bortser från om djuren just i den trakt där de skjuts är för många eller inte. Varje dött djur ger poäng; en rödräv 120 poäng, en nötskrika 15 poäng. Naturskyddsföreningen Åtvidaberg skrev tillsammans med Naturskyddsföreningen Östergötland nedanstående brev till Jaktjournalen, med kopia till Corren, Dagens Nyheter, Naturvårdsverket och Jordbruksverket.

Efter detta skrev Corren den 5 maj en artikel runt ämnet.

 

Till Jaktjournalen

angående er tävling ”Rovdjurkampanjen

Vi har fått kännedom om denna tävling där jägare får poäng för att skjuta det som kallas predatorer, var som helst och hur som helst och hur många som helst. Ju fler desto bättre, den som skjutit mest får priser och kallas årets viltvårdare. Man har satt poäng på de olika arterna: en räv ger 120 poäng, en nötskrika 15. Flest poäng vinner. Vinnaren 2016 sköt 461 djur och ansågs alltså vara Årets Viltvårdare. Detta innebär en självpåtagen roll som ytterligare stjälper balansen i naturen till fromma (?) för det jaktbara vilt som jägarna själva vill ha mera av.

Vi ifrågasätter poängsättandet och tävlandet av många skäl: Till exempel har Gråtruten minskat med 70% under de senaste 30 åren. Mården belönas med 90 poäng men minken bara med 20. Är det viktigare att få bort de svenska arterna än att jaga invasiva arter? Har Jaktjournalen verkligen funderat på hur de olika arterna som ska förvaltas, eller är det utrotning som är målet?

Och gäller det alla predatorer ska ju till exempel vår nationalfågel Koltrast ligga illa till. Den äter daggmaskar med friskt mod.

Detta sagt för att väcka tankar.

Som ekologer vet så fungerar många predatorer och bytesdjur som naturliga reglerare till varandra. Ju färre harar desto färre rävar etc. Om en viss population blir alltför talrik på grund av brist på predatorer decimeras den istället av sjukdomar eller på grund av konkurrens om födan.

Vi anser på det bestämdaste att en reglering av stammarna ska beslutas av Naturvårdsverket, Länsstyrelsen eller i förekommande fall av de kommuner som har problem med att en viss art har blivit alltför talrik på en bestämd plats. En reglering ska inte ske självpåtaget av en tidning som ser allt från jägarnas egennytta och helt missat naturens eget system. Arterna balanseras genom att när bytesdjuren minskar i antal, minskar också mängden predatorer och vice versa.

Denna tvivelaktiga tävling premierar istället dödande i största allmänhet utan att någon frågar efter om avskjutning behövs just där.

Ett mycket cyniskt tankesätt utan att alls ta hänsyn till ekologin och till de olika arternas status.

 

Väldigt tråkigt också om unga jägare växer upp i tron att det är så här naturen ska omhändertas.

 

Vid rundfråga vi gjort till ett antal inbitna jägare är reaktionen att detta är fel sätt att tänka och att de inte skulle befatta sig med dylikt. Det kanske är därför resultatet inte slagit igenom så mycket på dessa år.

 

Detta är inte viltvård.

 

Återgå till skolbänken, ämne ekologi.

 

Tyvärr finns det även en annan tävling, liknande denna, på annat håll.

 

 

Styrelsen för

Naturskyddsföreningen Östergötland

/ ordf. Göran Toss

 

Styrelsen för

Naturskyddsföreningen i Åtvidaberg

/ ordf. Barbro Carlberg

 

 

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.